I samband med Estlands frigörelse ur Sovjetväldet åren 1988 - 1991 fick intresset för Rågöarna i Estland en nystart hos rågöborna i Sverige, deras närstående och ättlingar. Det var många frågor som blev högaktuella. Möjligheten att besöka öarna öppnades. Ett besök på Stora Rågö organiserades redan i slutet av juli 1991. Under 1991 infördes i Estland lagen om återlämning av egendom som frånhänts folket av sovjetregimen. Med markreformen samma år blev det även möjligt att söka återfå tidigare markägor. För att hantera allt detta blev det allt tydligare, att man behövde bilda en förening. Frågan togs upp av några aktiva inom Rågöbornas Danslag (danslaget har varit och är en samlingspunkt för rågöbor sedan dess tillkomst år 1966) och ett konstituerande möte förbereddes. Mötet ägde rum den 1 december år 1992 i Bredäng inom Stockholms stad och vid detta möte bildades RÅGÖFÖRENINGEN.
Föreningens ändamål är enligt paragraf 2 i stadgarna:
Att upprätthålla och förstärka rågöbors och rågöättlingars band med Rågöarna.
Att verka för rågöbors och rågöättlingars intressen och rättigheter, som kan anses vara gemensamma och är knutna till den tidigare hembygden.
Att företräda de gemensamma intressena inför myndigheter och andra organisationer.
Redan tidigare, den 3 februari 1992, hade RÅGÖKAPELLENS MINNESFOND bildats, även denna gång av aktiva från Rågöbornas Danslag. Fondens syfte var att samla medel till restaurering och bevarande av kapellruinerna och iordningställa kyrkogårdarna på Rågöarna.
Vid Rågöföreningens årsmöte den 18 mars 1995 underställdes fonden Rågöföreningen. Härmed blev fonden under Einar Mihlbergs ledning ett utskott till Rågöföreningen.
Ändamålet, att förvalta Rågökapellens Minnesfond och besluta om användningen av fondens medel, lades till i föreningens stadgar, paragraf 2.
Rågöföreningen registrerades hos Skatteverket som ideell förening med organisationsnummer 802017-1388 i oktober 1993.